1 bild säger mer än 1000 ord: Barndom

– Kom med här nu, ser du trädet där uppe? frågar Sofia.
– Ja, är det dit vi ska? svarar Mats.
– Dit upp gick jag när jag behövde tänka för mig själv, säger Sofia.

Sofia och Mats är på besök i Sofias barnby, där är Mats nyfiken över hans frus ”heliga plats”. Under alla de år som Sofia och Mats varit tillsammans så har Sofia pratat om denna plats utan att visa den för honom.

Platsen hittas högst upp på en kulle söder om byn, på toppen finns ett träd och ut över vyerna ser man bergstopparna som sträcker sig i horisonten i sydost. Sofia har alltid pratat om hur fantastiskt ljuset blir när solen är påväg att gömma sig bakom horisonten.

När Sofia och Mats når toppen så finns det en sak som Sofia är väldigt nyfiken över. Under det västra trädet finns det en gömma mellan rötterna där Sofia, under hela hennes barndom, gömt ett litet skrin med lappar. Lapparna skrev hon när hon satt och tänkte över hennes vardag.

– Här är den! utbrister Sofia när hon plockar bort stenen som ligger framför gömman.

Hon drar fram ett gammalt skrin som ryms i hennes båda händer och med en liten nyckel hon har i en silverlänk runt halsen öppnar hon skrinet för att läsa igenom de lappar som gömmer sig där.

2/6 – 1979
Min syster dog igår. Hon fyllde sex år för tre veckor sedan. Mamma och pappa ser mig inte längre. Nu är det bara jag och Kenneth kvar. Det känns ensamt och tråkigt att inte ha en syster längre. Jag och Gunilla brukade leka på morgonen. Idag när jag vaknade var jag ensam i vårat rum.

Jag vet inte vad det är med den här platsen. Här känner jag mig inte ensam. Jag saknar Gunilla mycket. Jag vill leka med Gunilla.

Sofia

16/3 – 1981
Jag trodde jag kissade ner mig idag. När jag var i skolan så blev det helt blött i byxorna och jag sprang till toaletten. Jag vet att mamma har nämnt det tidigare. Men jag trodde aldrig det skulle hända mig. Inte såhär i alla fall.

Jag hoppades jag kunde bestämma detta själv. Efter ett besök hos sjuksyster fick jag reda på att det var min mens som kommit. Vad jag vet så är det ingen annan i klassen som fått den än. Sjuksyster är snäll. Jag fick två bindor av henne som jag kunde använda under dagen. Jag har inte berättat något för mamma än. Det känns konstigt och dumt. Jag trodde detta var något som kom när man var äldre. Inte nu.

Sofia

21/7 – 1986
För sju år sedan skrev jag min första lapp och la ner i denna asken, då var jag tio år och min syster hade gått bort. Jag trodde knappt att denna asken låg kvar nu när jag gick upp hit. Detta är än idag den bästa platsen jag vet, här kan jag slappna av och känna mig lugn. Det finns flera jobbiga situationer där denna platsen lugnat mig.

Men idag har det hänt något roligt i mitt liv, så jag tänkte att denna asken skulle få lite positiva lappar också! Igår bokade jag in min första dejt, han heter Peter och går i Cissis klass.

Cissi hade fest igår för hennes föräldrar var borta över helgen. Patrik kom fram till oss när vi pratade i köket. Cissi visste ju såklart att jag var intresserad av Patrik så hon lämnade oss ensamma ganska snabbt. Efter en stunds tystnad frågade han mig om jag ville gå på bio, vilket jag såklart ville.

Undrar om han kommer kyssa mig, eller om han ens kommer visa intresse. Intresse måste han väl ändå visa, han frågade ju mig om jag ville gå ut med honom.

Fia

10/6 – 1987

Imorgon är min stora dag, jag slutar skolan! Jag har knappt några minnen från min dagistid så att gå i skolan har varit min verklighet under hela mitt liv. Det känns konstigt att lämna det, att gå ut i ovishet och inte veta vad som ska hända. Jag har inget jobb än då jag planerat att utnyttja mitt sista ”sommarlov” med att tågluffa i Europa. Jag och Cissi har pratat om att ta tåget ner till Spanien med ett par bensträckare i Tyskland och Frankrike. Jag har ju jobbat en hel del extra i affären så jag har sparpengar att spendera.

Då jag haft stor hjälp av att skriva av mig på dessa lappar så funderar jag på att köpa en tom bok där jag kan kladda ner mina tankar och intryck från resan för att sedan skriva en bok när jag väl kommer hem. Svenskan har gått bra i skolan och fröken säger ofta att jag har en bra grund för att skriva.

Önska mig lycka till så ses vi snart igen! Detta är mina sista ord som student.

Fia

20/6 – 1987
Herregud! Nu har jag och Cissi beställt tågbiljetter till Berlin, vi åker imorgon och jag fattar inte hur jag ska kunna somna inatt! Detta blir sista gången jag skriver till dig på en lång tid. Men jag känner att detta borde finnas med och sluta upp alla dessa lappar som fyller din insida.

Jag är 18 år och arbetslös, jag har ingen aning om vad jag vill göra i livet, vilka vägar jag ska gå för att på bästa sätt utnyttja min tid. Därför känner jag att en resa ner genom Europa med min bästa vän kan reda ut både ett och annat. Man vet aldrig vad som kan hända, vilka människor man lär känna eller vilka öden man går till mötes. Men en sak vet jag, jag och Cissi ska ha vår bästa sommar hittills!

Nu lägger jag tillbaka dig under trädet, sen när jag kommer tillbaka för att hämta dig vill jag att du bevarat mina tankar färska och ärliga, för det är något jag själv vet med mig att jag inte kommer kunna göra.

Fia

– Foto inskickat av: Peter From

”1 bild säger mer än 1000 ord” är en novell-serie där fotografer i olika former skickar in en bild till mig som ligger till grund för en novell på just 1000 ord. Vill du få en novell av din bild kan du skicka den till info@gustafjansson.se.

Andra delar

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *