1 bild säger mer än 1000 ord: Fjällvandringen

Mats, Sofia, Kenneth och Lisa var 30 minuter ifrån sitt första läger under en fjällvandring våren 1992. Bortsett från lite sprickor i molntäcket så låg molnen tjocka över bergen. Den första etappen var tre mil lång, tre mil som kändes i Mats axlar, ben, fötter och rygg. Han var dock inte ensam om att känna av vandringen.

– Har du samma känsla som jag? frågade Mats sin sambo.
– Du menar att kroppen ska falla ihop på stället? frågade Sofia och log ett plågsamt leende mot Mats.

Kenneth, tillsammans med sin sambo, var ett tiotal meter bakom sin syster och Mats. Mats såg hur de tvingade sig fram med besvärat kroppsspråk och irriterande miner. Ju mer de närmade sig, ju bättre kunde Mats och Sofia urskilja deras dialog.

– Hur i helvete kunde du glömma mina inlägg?
Jag hade ju lagt fram dem på bänken, du kunde väl packat ner dem själv?
– Skiter du i hur mina fötter mår? Jag tog faktiskt hand om din mat!
– Min och min, vi ska väl båda äta?

Tack vare den starka vinden så hade Mats svårt att avläsa vems drypande kommentar som kom från vems mun. Han flinade till och kollade på Sofia som tycktes avnjuta samma nöje som honom.
Till skillnad från Kenneth och Lisa så hade Mats och Sofia varit ute i fjällen och vandrat ett flertal gånger tidigare. Men nog kände de igen humöret från det yngre paret som nu kom allt närmare.

När de bara var några meter ifrån Mats hörde han Lisas ihopbitna mun väsa, ”Håll käften nu…”

– Jaha! utbrast Mats för att slippa en dålig stämmning. ”Nu närmar vi oss vårt mål. Om ni kollar ner över gräsfältet så tänkte jag att vi kunde sätta upp tälten där borta.” Mats pekade mot ett litet vattenhål nedanför grässluttning.
– Härligt, sa Kenneth något utmattad. ”Jag tror inte jag är ensam om att vara hungrig.” fortsatte han och sneglade mot Lisa med irritera.

Lisa tittade snabbt bort från Kenneth och la istället ögonen på Sofia som stod och avnjöt de stora vidderna av berg, sten, vatten och gräs.

– Imponerande att ni fortfarande är tillsammans, sa Lisa när hon närmade sig Sofia.
– Hur då menar du?
– Ja, en sån här vandring kan ju tära en hel del på förhållandet verkar det som, förklarade Lisa och kollade mot Kenneth som nu stod och pratade med Mats.
– Att du bara orkar! flämtade Kenneth
– Det är ju härligt, och den vackra miljön! svarade Mats och försökte samtidigt låtsas som att han inte hörde Kenneth och Lisas tjafs.
– Nej, asså jag menar att göra detta med din sambo. Vi har inte ens klarat av första dagen och Lisa börjar redan gå mig på nerverna!
– Jaha, du menar så. Klart det kan bli lite gnabb, men helheten tar över under tidens gång ska du se, sa Mats och klappade Kenneth på axeln.

Efter en kort återhämtning tog de nya tag och avslutade dagens vandring genom att gå ner för sluttningen. Den korta biten av vandringen som återstod gick betydligt lättare efter att sällskapet vilat lite. Kenneth och Lisa hamnade snabbt ett par meter efter Mats och Lisa, men vetskapen om att det snart var dags för mat och vila gjorde psyket starkare och munnen mer förseglad.

Väl på plats tog Mats lite av en ledarroll. Även han började känna av hungern och kvällen började närma sig då solen gick allt snabbare ner mot bergstopparna.

– Sofia, kan du ta med dig Lisa bort till vattnet och fylla dessa flaskorna? Så kan jag och Kenneth börja bygga upp första tältet.
– Absolut, svarade Sofia och nickade uppmanande mot Lisa.
– Vad ska vi med vattnet till? frågade Kenneth förvånat.
– Det är så rent här så det fungerar till matlagning. Du kan dricka det med om du vill, log Mats och började ta av sig ryggsäcken med den större delen av ena tältet i.
– Ohh fan! Mummlade Kenneth tyst för sig själv.

Med hungriga magar och trötta ben plockade Mats och Kenneth upp pinnarna som skulle bli tältets skelett. Efter Mats direktiv sorterar de upp pinnarna efter storleksordning i det höga gräset. Mats drar ut det stora röda skynket som ska agera bostad under natten och morgondagen.

Kenneth hörde hur Lisa ropade, “startar du gasolköket?” Sofia och Lisa var påväg tillbaka från det lilla vattenhålet. Kenneth tog emot vattnet Lisa räckte honom när hon kom fram. Han hällde upp vattnet i kastrullen för att koka upp det. Samtidigt ryckte han tag i två påsar torrmat och började ösa i.

– Nej! Va fan gör du? skrek Lisa med en hungerirritation på kokningsgränsen.- Va? sa Kenneth förvånat och kollade upp mot Lisa.
– Jag vill inte ha Chilli con carne, jag ville ha kyckling!
– Herregud, det är väl inte hela världen?

Kenneth var trött och utsliten, Lisa var hungrig och lättirriterad, Mats och Lisa tittade försiktigt på varandra och var rädda att förstöra situationen ännu mer. Till slut erbjöd sig Mats försiktigt att ta Lisas portion med Chili con carne, något han fick mer än gärna. Lisa fyllde på en ny kastrull med vatten och tömde irriterat sitt kycklingpulver.

– Då var snart dagen slut, sa Sofia i hopp om att bryta den tunga stämningen som låg över det nyuppsatta lägret.
– Ja, då har vi bara tre kvar, svarade Kenneth med en röst som avslöjade hans tanke om att han troligtvis tagit sig vatten över huvudet.
– Tycker det är starkt av er att ha gjort detta flera gånger och fortfarande vara tillsammans, fortsatte Lisa.
– Det är lite så med den här friska fjälluften och den utmattning man får utstå. Den process som sätter igång stärker relationen i längden trots att den bryter ner relationen under tiden. Det är lite som musklerna i ett träningspass, man måste brytas ner för att växa ihop och bli starkare, sa Mats och tittade på sin svåger som såg helt förstörd ut efter dagens prestation.

– Foto inskickat av: Mattias Söderlind

”1 bild säger mer än 1000 ord” är en novell-serie där fotografer i olika former skickar in en bild till mig som ligger till grund för en novell på just 1000 ord. Vill du få en novell av din bild kan du skicka den till info@gustafjansson.se.

Andra delar

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *