1 bild säger mer än 1000 ord: Nyårsdagen

Mats, 31 år, vaknar upp i sin stökiga tvårummare iklädd boxerskalsonger, kavaj och bara ben. Bredvid honom i sängen ligger hans fru Sofia och sover. Av ren vana under jourhelgerna så tänder Mats skärmen på sin jourtelefon, det första han gör när han nått sittande läge. Till skillnad från alla andra jourhelger så är detta nyårshelgen och på nyårsdagen så mår Mats som han bör.

Till Mats skräck så ser han att texten på skärmen tyder på att han har femton missade samtal varav tretton är från kontoret och två är från chefen. Från 06:04 och två timmar framåt så har Mats och hans fru lyckats sova sig igenom cirka 200 sekunder gäll ringsignal. Med paniken i bröstkorgen ringer han upp till extrapersonalen på kontoret för att höra vad som är fel. Det är en uttråkad tjej som svarar att systemet legat nere sedan 05:57 så kunderna har inte haft möjlighet att komma fram till supporten de senaste två timmarna.

3 minuter och 36 sekunder senare kan Mats grannar se en bakfull man springandes i ett par mjukisbyxor, en tilltrasslad kostym och en skinkmacka i munnen. Mats själv har inte en tanke på vad han sov i eller vad han fått på benen, det enda han har i tankarna är att inte gå och bli arbetslös igen efter att någon äntligen vågat ge honom en fast anställning. I löpstegen så plockar Mats upp mobilen och överväger att ringa sin chef för att förklara situationen, men istället skickar han ett slarvigt SMS med skakig hand som lyder, “Jqg löder det här, du ksn somna on!”. Utan att titta på det slarviga resultatet så skickar han iväg det med tanken att chefen nu kan slappna av.

Efter cirka 15 minuter kommer Mats fram till dörren, han står lutad mot lyktstolpen bredvid entrén och chippar efter andan, röd om öronen, svettig i nacken och trött i hela kroppen. Tanken som spreds i hans hjärna var att en människokropp inte var gjord för dessa fysiska ansträgningar vid denna tiden den 1 januari. Han tar upp sin passerbricka och öppnar entrédörren till det stora åtta-våningshuset. Entrén är tom och uppenbarligen var det bara Mats arbetsgivare som ville stå till tjänst nyårsdagen. Mats har aldrig sett huset så tomt som det var idag, det var nästan så han tyckte det var obehagligt tyst när han väntade på hissen. Troligtvis är det ingen som rört hissen sedan extrapersonalen använt den för att ta sig upp till sjunde våningen.

När Mats öppnar dörren till kontorslandskapet så ser han två killar som ligger sovandes med deras huvuden lutade mot skrivbordet i ena hörnet av rummet. En tjej i tjugioårsåldern sitter med en kopp kaffe på en bänk framför fönstret för att se ut över den lilla sjön som glänste ett par våningar ner.

Hur går det? flämtar Mats.
Ja, det undrar jag med, svarar tjejen utan att släppa blicken från sjön.
Ja, vad är problemet? När började det. Fick ni några felkoder? Har ni något man kan gå på? frågar Mats samtidigt som han drar av sig tröjan när värmen tränger sig på.
Jag fick ett samtal runt 05:30, när kundens problem började reda ut sig så dog samtalet och växeln slutade att fungera helt, svarar tjejen uttråkat och tar en klunk från sitt, nu mer, ljumma kaffe.
Okej, så det finns inget att gå på… Alls? frågar Mats något irriterad.
Typ inte, svarr tjejen kort igen.

Medan Mats sätter sig ned vid sin dator så hoppar tjejen ner från bänken vid fönstret och går bort till de sovande killarna. Hon ställde sin halvfulla kaffekopp på skrivbordet bredvid en av killarna och lyfter upp ett nummer av PC för alla och börjar rulla ihop den mellan sina händer. Med ett snabbt rapp över bakhuvudet så vaknar ena killen till och av ljudet som blev till i smällen så flyger den andra upp chockat, rörelsen var dramatisk och vänsterarmen slår till tjejens kopp så den flyger rätt in i elementet som hänger under fönstret.

– Men herregud! Vad gör ni där borta? utbrister Mats med ett skrik.
– Jag försöker bara få liv i Pontus och Adam, svarar tjejen. Sen att Adam inte har någon kroppskontroll, det kan ju inte jag rå för, eller? fortsätter hon samtidigt som hon lyfter upp högerhanden med den ihoprullade tidningen som i ett tomt hot att slå till Adam.
– Nåja, jag tror jag löste problemet i alla fall. Har ni någon på kö ni kan försöka koppla in på supporten?
– Jag fixar, svarar Pontus snabbt samtidigt som han hostar till nyvaket. ”Klart jag fixar”, hör man honom mummla när han åker bort på sin kontorsstol.
Problemet är löst. Pontus, Adam och Rebecka kan fortsätta jobba och för att sätta lite plåster på såren så stannar Mats kvar en timma för att avlasta kösystem något.
Klockan var nu 09:38 och Mats bestämmer sig för att gå hem, men innan dess hittar han en väska under skrivbordet med sina hörlurar, en varmare jacka samt ett par jeans. Efter att ha bytt om så tar han en burk Red Bull från skrivbordet och önskar de tre ungdomarna lycka till. Utanför dörren tar Mats på sig hörlurarna och öppnar upp Spotify på sin mobil.

* Sök – ”Timo Räisänen”
* Album – ”Love will turn you around”
* Låt – ”Sweet Marie”

Därefter väljer han shuffle och stoppar ner mobilen i höger framficka på jeansen för att börja gå. Solen stiger över himlen och Mats hjärna är klarvaken efter all problemlösning han gjort på kontoret, så en liten promenad skulle nog inte skada, hans fru är garanterat medvetslös fortfarande. Han går ner mot vattenkanten och promenerar ett tag längs den grusade cykelbanan för att sedan stanna på andra sidan vattnet. Mats ögon blickar ut över sitt nya jobb, sin hemort, sjön, himlen som allt mer började spricka upp, sitt nya år och mycket väl sitt nya liv med tanken, ”Det härliga med att ha ett jobb är att man uppskattar sin fritid så mycket mer”.

– Foto inskickat av: Niklas Börsting

”1 bild säger mer än 1000 ord” är en novell-serie där fotografer i olika former skickar in en bild till mig som ligger till grund för en novell på just 1000 ord. Vill du få en novell av din bild kan du skicka den till info@gustafjansson.se.

Andra delar

9 reaktioner på ”1 bild säger mer än 1000 ord: Nyårsdagen

  • Intressant text inspirerad av ett riktigt häftigt foto! Jag vet inte hur petiga kommentarer du vill ha. Men jag börjar i alla fall och så får du säga till om du vill ha mer.

    Överlag inte så tokigt. Det finns en del stilistiskt att påpeka men själva grundstoryn är bra. Jag tror att du är nått på spåren! Fortsätt och skriva och öva, och glöm inte bort att läsa mycket. Då kommer det bli skitbra!

    Du skriver i presens. Varför inte imperfekt? Jag tycker det skaver med presens men det kan bero på att jag inte är van med det.

    Första meningen
    Det blir lite många kommatecken Prova dela upp den så här:
    Mats, 31 år, vaknar upp i sin stökiga tvårummare iklädd boxerskalsonger, kavaj och bara ben. Bredvid honom i sängen ligger hans fru Sofia och sover.

    Av ren vana under jourhelgerna så tänder Mats skärmen på sin jourtelefon. (Stryk: det första han gör när han nått sittande läge. )

    Till skillnad från alla andra jourhelger så är detta nyårshelgen och på nyårsdagen så mår Mats som han bör.
    Bakfull menar du? Gestalta hur han är bakfull. Det är bättre.

    Till Mats skräck så ser han att texten på skärmen tyder på att han har femton missade samtal varav tretton är från kontoret och två är från chefen.
    Behöver du jobba med. Vad tror du om:
    Till Mats skräck visar skärmen femton missade samtal varav tretton är från kontoret och två är från chefen.

    Det är en uttråkad tjej som svarar att systemet legat nere sedan 05:57 så kunderna har inte haft möjlighet att komma fram till supporten de senaste två timmarna.
    Ändra till
    Det är en uttråkad(gestalta) tjej som svarar. Systemet har legat nere sedan 05:57. Kunderna har inte kommit fram till supporten.

    • Tack för responsen! 🙂

      Har fått respons tidigare på precis det du nämner (fast på senare noveller) och har redigerat alla andra men inte hunnit med denna (vilket ska göras i mån av tid).
      Då novellerna ska vara prick 1000 tecken så kommer jag dock inte gå in och rota för mycket i själva meningsuppbyggnaderna då det tvingar mig ändra i andra delar av texten, Men ”,” och tempus ska ändras här!

      Jättetack för en utförlig kommentar! Ofta får man bara höra det positiva, men det är viktigt att ”felen” kommer fram med så man kan utvecklas (sålänge ”felen” läggs fram på ett mänskligt sätt såklart!) 🙂

  • Kul att du gillade kommentaren! Jag försökte vara konstruktiv och ge förslag på saker du skulle kunna förbättra. Jag ska inte ge så mycket stilistiska kommentarer på dina övriga texter. Om du vill hålla dig på exakt 1000 ord så förstår jag om du inte vill peta för mycket. Jag ska istället fokusera på berättelsen och vad jag tycker om den.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *