1 bild säger mer än 1000 ord: Skoltid

Det är en varm och solig augustidag 1977. En kort kille med brunt hår står inför sin föräldrarlösa framtid som elev på en av Sveriges internatskolor. Han ser de tre vita stora husen framför sig och vet sedan tidigare att det vänstra kommer vara hans hem de kommande tre åren. Bredvid honom står Oskar och Lena, hans föräldrar vars hem kommer bli lika tyst och stilla som det var innan Mats föddes våren 1964. För 22 år sedan stod Lena inför samma öde som Mats gör idag och det är med samma oroliga mage som Lena håller sin hand beskyddande över sin sons axel denna dagen, Lena vet hur Mats känner och Oskar biter ihop för att inte visa sin väntade saknad över sonen.

Ju mer tiden går, ju fler barn med föräldrar kommer det till parkeringen utanför grindarna. Vissa har äldre syskon som påminner om de där läskiga moppekillarna på gatan hemma, vissa har betydligt yngre syskon som bärs av föräldrarna eller ligger i sin vagn. Människor från hela södra Sverige samlas utanför skolans portar. Alla har en sak gemensamt, de ska skiljas från sina familjemedlemmar på ett eller annat sätt under tre års tid.

Mats slänger en blick över sin högra axel för att sedan vrida huvudet helt och titta över den vänstra. Under sommaren var han här med sina föräldrar för att träffa sina blivande klasskamrater och för att se hur hans nya område ser ut, vilka regler som finns och möjligheten till fritidsaktiviter. Under de dagarna lärda han känna en lång rödhårig kille som hette Sven. Mats och Sven träffades redan första dagen och var sedan den stunden oskiljaktiga.
Nu har det gått en hel månad sedan de lämnade varandra på precis den här platsen. Men Mats kunde inte se Sven någonstans, det var konstigt för de skulle börja samma klass, allting var redan bestämt.

Skolans klocka slår nio och skolans rektor, som Mats tidigare träffat, går med lugna steg ned för grusgången till grinden. Hans kostym sitter tajt och prydligt, håret ligger slickat längs högersidans tinning, slipsen ser ut att sitta så pass tajt om halsen att rektorn har en aning röd ton i ansiktet. Hans min ser snäll men strikt ut på samma gång och Mats får en viss ömsesidig respekt för mannen som kommer emot honom. Bara ett par steg ifrån grinden öppnar rektorn ut armarna i en välkomnande gest samtidigt som munnens leende blir bredare än vad Mats någonsin kunnat drömma om. Med en hög och tydlig röst välkommnar rektorn alla barn och föräldrar till skolan. Det hela hände precis som om rektorn klev fram bakom en ridå.

Precis när Mats ska följa sina föräldrars rörelse framåt så känner han hur det rycker till i tröjans högeraxel, han vänder på huvudet och ser Svens skrattande ansikte.

– Vi var nära att köra på ett rådjur så vi kom lite sent, men nu är vi här, viskade Sven till Mats.
– Jaha, jag funderade på vad som hade hänt, jag kollade precis runt lite utan att se dig, fortsatte Mats viskande samtidigt som han gick upp mot grusgången.
– Hej Sven, sa Oskar med normalvolym på rösten, kul att se dig!
Sven flyttade blicken från Mats och tittade upp mot Oskar med ett brett leende på läpparna, hej Oskar, fick han ur sig.

Med en önskan att få dela rum gick de nu in för att välja säng, ett viktigt beslut som måste tas med största övervägning. Till slut valde Mats den säng som stod till vänster efter dörren. Sängen var noga utvald då den stod närmare det fönstret som öppnade sig ut över sjön på skolans baksida, Sven fick nöja sig med fönstret som visade en liten del av gården och en stor del av parkeringen där alla bilarna stod. Men det störde honom inte direkt mycket då han hade någon meter närmre till toaletten, något som gynnar honom och hans oroliga mage på morgonen.

I rummet bredvid, dörr 207, bor “Sven nummer två” tillsammans med Reine. Detta märkte Mats och Sven när de var påväg ner till samlingssalen igen för att möta upp sina respektive familjer. Reine gick i 6b på Mats gamla skola, en erfarenhet Mats gärna hade varit utan. Fördelen med att Mats vet hur Reine fungerar är att han vet hur han och Sven ska tackla deras nya grannar då “Sven nummer två” verkar vara gjord av samma skrot och korn som sin nya rumskompis. När Mats och Sven hör glåporden bakom dem sträcker det sig en ignorans från deras ansikten som slår Reine och “Sven nummer två” likt ett knytnävsslag. Det samma gäller dock inte grannarna på andra sidan, dörr 203, som direkt tar åt sig av de negativa ropen från de två pojkarna i rum 207. Rum 207 ska bli ett rum som folk allt som oftast försöker undvika, oavsätt om det resulterar i en omväg på flera hundra meter. Mats och Sven däremot, i deras ögon finns inte rum 207.

Väl nere vid samlingssalen ser Mats och Sven hur deras föräldrar står och pratar, precis som om de känt varandra i tjugosju år. Bakom dom sitter en sliten mamma bredvid en pappa som bär svårt skinnväst och har slitna jeans längs benen. Det syns på lång väg att båda har en snus under läppen för att stilla röksuget några minuter, precis som Oskar och Lena pratar med Svens föräldrar pratar den snusande mamman med lädermannen. Mats känner en hård stöt i vänsteraxeln och ser hur Reines rygg närmar sig den svartklädde pappan samtidigt som “Sven nummer två” viker av mot sin mamma. Reaktionen från de två föräldrarna var i klass med en vindpust mot en stor bergsvägg. Med en nedstämd grimage sätter sig de två pojkarna ned bredvid sina föräldrar samtidigt som Mats och Sven träder in i samtalet med sina föräldrar med ett näst intill perfekt samspel.

Efter en pratstund, en terminsgenomgång med rektorn och lite fika så säger föräldrar och syskon farväl för att lämna sina familjemedlemmar på skolan för nu börjar första terminen!

– Foto inskickat av: Lars-Ove Törnebohm

”1 bild säger mer än 1000 ord” är en novell-serie där fotografer i olika former skickar in en bild till mig som ligger till grund för en novell på just 1000 ord. Vill du få en novell av din bild kan du skicka den till info@gustafjansson.se.

Andra delar

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *