Krönika: Gick in i en återvändsgränd men hittade ut igen

Strax ett år innan Steve Jobs bortgång köpte jag min första iPhone, som på den tiden även var min första “riktiga” smartphone (bortsett från modeller i stil med Neonode N1m och diverse Symbian 60-modeller). Med min iPhone 4 kunde jag ta del av alla appar och spel som Apple, tillsammans med diverse utvecklare, erbjöd via Appstore. På den tiden kunde denna digitala underhållning avnjutas på otroliga 3,5” med Apples nya “retina display”. Denna telefonen behöll jag i cirka ett och ett halvt år, vilket är den längsta perioden jag använt en telefon, ända fram tills idag! Jag pratade gott om iPhone 4 som telefon och iOS som operativsystem, men sedan hände någonting…

Vad var det då som hände vintern 2011? Jo, efter mycket övervägande och en del övertalning av mina nya bekanta på det sociala mediet Google+ bestämde jag mig för att införskaffa en Android-telefon. Dels för att pova den där “andra sidan” som alla pratat så gott om. Men också för att Google, under hösten det året, visat upp Android 4.0 ICS (Ice Cream Sandwitch) som kan vara en av de mest revolutionerande uppdateringarna av Android. Jag fixade till mig en Galaxy Nexus som tagits fram i ett samarbete mellan Samsung och Google. Min första månad var fruktansvärd då mobilen krånglade konstant, något som löstes genom en lätt rootning och lite pill.

Sedan den dagen har jag ägt och testat ett 30-tal Android-enheter från olika tillverkare och sett både systemets positiva och negativa egenskaper ur ett användarmässigt perspektiv. Jag har aktivt följt uppdateringarna av systemet genom godisbönor och chokladkakor. Men i höstas kunde jag inte hålla mig längre. Apple visade under sommaren 2014 upp iOS 8, en riktigt stor förändring av iOS med ett flertal efterlängtade funktioner. Att iPhone 6/6+ dessutom fått betydligt större skärm jämfört med tidigare modeller och en design som fick mina ögonen att smälta gjorde inte valet svårare. Sedan satt jag där, som inbiten Android-användare och svor över detaljer i iOS som inte fanns. Men jag satt även och beundrades av delar som Apple gjort på ett smart och snyggt sätt.

Tiden gick och problem efter problem dök upp, saker som påverkar telefonens användarvänlighet på ett sätt jag aldrig tidigare upplevt hos Apple. Ett par Googlesökningar senare så förtod jag att problemet var relativt vanligt och telefonen åkte in på service… efter service… efter service. Serviceprocessen ledde in mig på Androidspåret ganska snabbt

igen, Nexus 6 var mitt nya mål och reklamationsprocessen gjorde ett byte möjligt.

Så nu sitter jag här med en Nexus 6, iPhonen är inlämnad och jag funderar lite på vad som har hänt med Apples stabila användarupplevelse. Jag får känslan av att Apple inte märker av sina brister på samma sätt efter att Steve Jobs gått bort. Jag får en känsla av att Apple ville visa upp allt för mycket med iOS 8, något som resulterat i brister av systemet jag tvivlar på att Jobs skulle släppa igenom. Eller så är det bara så att Android är mer förlåtande?

Jag har alltid sagt att man köper en Apple-produkt för dess mjukvara, materialval och design. Då jag inte kan säga emot när någon påpekar att iOS är snyggare eller har snyggare appar jämfört med Android så går mina tankar till att jag som användare sätter ett högre krav på Apple jämfört med Android. Jag ska ärligt säga att min Nexus 6 har visat ett par av sina sämre sidor rent mjukvarumässigt. Förvisso har det, än så länge, bara handlat om temporära grafiska buggar, men de gnager inte lika mycket i mina ögon som liknande buggar hos iOS gör. Detta kan såklart även bero på att de fördelar jag upplever med Android väger över de små buggarna som jag då och då får utstå.

iPhonen har inte bara ett snyggare gränssnitt i sina appar och menyer, det finns en punkt jag saknar rejält hos min tillbakalämnade iPhone 6+ och det är batteritiden. Jag har aldrig använt en phablet med en så pass bra batteritid som iPhone 6+. Många säger att iOS som system är mer optimerat, men jag tror mer på att iPhonen har betydligt mer nedbantad hårdvara. Dagens flaggskepp hos Android har tre gånger så mycket RAM-minne, en hårdvara som konstant ligger och gnager batteri. Vi kan också se skärmupplösningen QHD i dagens Androidtelefoner. Med andra ord måste Androidtelefoners processorer hantera nästa dubbla mängden pixlar jämfört med iPhone 6+ vilket även det drar mer batteri.

I och med Android 4.1 så kräver systemet ett RAM-minne på endast 512MB, detta är minimumkravet som passar bra i budgetmodeller som i Android One-serien. Så rent mjukvarumässigt krävs inte alla 3GB som tillverkarna lägger in i minnet, däremot kan man jobba enklare i Android med mer minne då appar kan jobba parallellt på ett annat sätt jämfört med iOS.

Det är lite här fördelarna och nackdelarna med iOS kommer in. Jag kan inte säga annat än att jag är riktigt glad över att få jobba vidare i min vardag med en Nexus 6 jämfört med iPhone 6+, men jag förstår den gruppen som hellre plockar en iPhone från butikshyllan, dock bör de vara medvetna om att det ligger ett tjockt lager kosmetika över iOS som system och alla vet vi väl att det där med kosmetika, det är inte billigt det!

– Gustaf Jansson

2 reaktioner på ”Krönika: Gick in i en återvändsgränd men hittade ut igen

    • Tack Fredrik! Som det ser ut nu så kommer jag ha den till Telenor Change hoppar in 🙂 Det är ett par saker i Android 5.0 jag inte riktigt är kompis med än, typ mixen av appar och flikar i webläsaren och ljud kontrollen med ljudlös etc. Är lite knepigt 😀

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *